Så har man varit och känt på storstadspulsen igen. Det är något konstigt med den där staden, när man väl är där kan jag sakna staden som har tagit några år av mitt liv men när jag bodde där ville jag bara bort. Nåja, nog om nostalgi... Blev det någon puls då? Det är ju svårt att inte få puls när endel av resesällskapet är 7år och går mer baklänges, på sidan eller omvägar. Detta är när han går, vi ska inte prata om springandet eller hoppandet. Annars såg man inte mycket puls. Det som pulserade mest var alla färgor som passerade utanför vårt hotell fönster. Det är ju klart, en ca 10m hög tyranosaurs Rex som skriker gav väl lite puls. Är det någon som räknat dess tänder??? Inte jag heller, många är dom. Däremot har jag mätt dess längsta klo, 29cm var den... Good to know.... Instrumenterat har vi oxå gjort, mycket trummande och endel ackord på elguran blev det. Apropå instrumenterandet så så kan man ju spela i stämmor. Ibland får man ju spela första stämman och ibland andra. Första och andra fiolen har man ju hört talas om, oftast får man spela andra fiolen men plötsligt händer det... Man avancerar, man glider fram man spelar första fiolen... Dock om det bara är för en dag, känslan sitter i länge... Eller hur Pal....Detta får bli allt för denna gång, vem vet kanske blir det fler ord någon gång eller så inte...Ha det gott alla/ Peter